Bring it on..
Ödmjukhet är en personlig egenskap. En ödmjuk person har en balanserad självuppfattning och är medveten om sina begränsningar.
vs
Högmod innebär en alltför stor självuppskattning och självhävdelse, motsatsen till ödmjukhet. Högmod betraktas i många kulturer som någonting klandervärt. I antikens Grekland straffade gudinnan Nemesis sådana självhävdande handlingar som gick över gränsen för det rätta måttet, det passande.
Vad skulle bli ditt val?
Jag har fått höra så sjukt många gånger att man ska vara ödmjuk, men vad vinner man på det? Om jag är medveten om mina begränsningar och vet precis hur de är, hur ska jag då kunna höja/sänka mina begränsningar? Måste man inte stå på sig och vara kaxig om man ska komma någon vart? Jag säger inte att man ska vara elak och köra över människor för att få sin vilja fram men det funkar inte heller i längden att bara var snäll. Alla vill vinna, det finns inte en kotte som deltar i en tävling för att förlora. De finns de som kanske deltar för att bevisa för sig själva vad de kan etc. Men jag har lärt mig genom tiden att det räcker inte att bara bevisa för sig själv, det räcker inte att vara ödmjuk för det kommer du ingen vart på. Ibland måste man vara kaxig, ibland måste man visa sig vara självsäker för det är då du lyckas. Vad lyssnar du helst på? Personen som piper fram något eller den som talar med ren och kraftfull röst? Jag tror du vet svaret, det vet jag också. Och för att få självkänsla är det bästa sättet att få det på att låtsas för dig själv att du har en.
Beat me, hate me. You can never break me..
Over and out Smulis!
